Korrosivitetsklasser och korrosionsskydd – guide till C1–CX

Rätt korrosionsskydd börjar med rätt korrosivitetsklass. Miljön där en grind, ett stängsel eller en annan stålkonstruktion placeras påverkar hur snabbt materialet angrips och vilket skydd som behövs för att uppnå önskad livslängd.

Demex har tagit fram en korrosivitetsguide för beställare, föreskrivare och konsulter. Guiden förklarar korrosivitetsklasserna C1–CX, hur svenska miljöer kan bedömas och hur korrosivitetsklass, livslängd och ytbehandling hänger ihop. 

Ladda ner Demex Korrosivitetsguide

Få en samlad vägledning för val av korrosionsskydd för grindar och stängsel – från torra inlandslägen till kust, hamn och andra utsatta miljöer.

Vad är en korrosivitetsklass?

En korrosivitetsklass beskriver hur aggressiv en miljö är ur korrosionssynpunkt. Korrosion på stål är en elektrokemisk process som kräver fukt och syre. Hur snabbt korrosionen utvecklas påverkas bland annat av luftfuktighet, hur länge ytan förblir våt, klorider från hav och vägsalt samt luftföroreningar. 

För att kunna jämföra miljöer och specificera rätt korrosionsskydd delas atmosfärer in i klasser från C1 till C5 samt CX. Ju högre korrosivitetsklass, desto mer aggressiv är miljön och desto större krav ställs normalt på ytbehandling och korrosionsskydd. Det innebär att samma grind eller stängsel kan behöva olika ytbehandling beroende på var produkten ska monteras.

Korrosivitetsklasser C1, C2, C3, C4, C5 och CX

Korrosivitetsklasserna används för att beskriva olika miljöers påverkan på bland annat stål och zink.

Korrosivitetsklass	Korrosivitet	Typisk miljö
C1	Mycket låg	Torra, rena och uppvärmda utrymmen. Utomhus ovanligt.
C2	Låg	Landsbygd, låg förorening och torrare klimat.
C3	Medel	Tätort och industri med måttlig förorening samt kustnära miljöer med låg salthalt.
C4	Hög	Industriområden, kust med måttlig salthalt och vägmiljöer med tösalt.
C5	Mycket hög	Industri med hög luftfuktighet samt kust- och hamnmiljöer med hög salthalt.
CX	Extrem	Offshore, stänkzoner och andra extrema industri- eller marinmiljöer.

 

 

 

 

 

Klassificeringen och exemplen i Demex guide utgår från principerna i bland annat SS-EN ISO 9223 och SS-EN ISO 12944-2.

Korrosivitetsklass C2

C2 innebär låg korrosivitet. I svenska förhållanden är klassen framför allt relevant för inland, landsbygd och miljöer med relativt låg föroreningsgrad och begränsad påverkan från salt.

Det innebär inte att allt som ligger i inlandet automatiskt är C2. Lokala faktorer, exempelvis vägsalt, fukt eller industriell påverkan, kan ge en högre korrosivitetsklass.

Korrosivitetsklass C3

Korrosivitetsklass C3 betecknar en miljö med medelhög korrosivitet. Typiska miljöer är tätorter och industriområden med måttlig förorening. Även vissa kustnära lägen med lägre salthalt kan omfattas av C3.

För grindar och stängsel innebär C3 att både den lokala miljön och önskad livslängd behöver vägas in när ytbehandling väljs.

Korrosivitetsklass C4

Korrosivitetsklass C4 innebär hög korrosivitet och är särskilt relevant i många utsatta utomhusmiljöer.

Exempel är:

• kustnära miljöer
• industriområden
• miljöer med måttlig salthalt
• områden nära vägar och broar där tösalt används

Tösalt kan skapa lokalt hög korrosivitet även långt från kusten. Därför går det inte att avgöra korrosivitetsklass enbart utifrån geografiskt läge.  För C4 behöver ytbehandling, materialval och önskad livslängd bedömas tillsammans.

Korrosivitetsklass C5

C5 innebär mycket hög korrosivitet. Klassen är aktuell i miljöer med hög fuktighet, aggressiv atmosfär eller hög salthalt, exempelvis direkt vid havet, i hamnområden eller i vissa industriella miljöer.

I sådana miljöer krävs ett mer beständigt korrosionsskydd än i normala inlandsmiljöer.

Korrosivitetsklass CX

CX används för extrema miljöer. Det kan exempelvis handla om offshoremiljöer och stänkzoner där konstruktionen utsätts för mycket kraftig påverkan.

För den typen av projekt behöver korrosionsskyddet bedömas specifikt utifrån miljö och krav.

Vilken korrosivitetsklass gäller i Sverige?

Det finns enligt Demex guide ingen officiell korrosivitetszonkarta som täcker hela Sverige. Korrosivitetsklassen måste i stället bedömas utifrån den lokala miljön på den aktuella platsen. 

Som övergripande vägledning kan svenska miljöer beskrivas ungefär så här:

Inland → C2
Landsbygd och torrare miljöer med begränsad salt- och föroreningspåverkan.

Tätort och industri → C3
Miljöer med högre luftförorening och annan atmosfärisk påverkan.

Kustnära → C4
Närheten till havet ökar exponeringen för klorider.

Hav och hamn → C5
Hög salthalt, hög luftfuktighet och eventuell saltstänk ökar korrosionsbelastningen.

Stänkzon/offshore → CX
Mycket aggressiva marina miljöer.

På Västkusten kan påverkan generellt vara högre än vid Östersjökusten på grund av högre salthalt. Mikroklimatet spelar också stor roll: en yta som står våt eller samlar salt kan utsättas betydligt hårdare än en yta som snabbt torkar.

Så bestämmer du korrosivitetsklass för ditt projekt

Demex guide beskriver fyra grundläggande steg.

1. Bestäm makromiljön

Börja med placeringen.

Är objektet placerat:

• i inlandet?
• i tätort?
• i industriområde?
• kustnära?
• direkt vid hav eller hamn?

2. Bedöm lokala faktorer

Titta därefter på den faktiska miljön runt konstruktionen.

Exempel på viktiga faktorer är:

• avstånd till hav
• klorider och salt
• tösalt från vägar
• industriföroreningar
• luftfuktighet
• hur länge ytor förblir våta
• om läget är skyddat eller exponerat

3. Matcha miljön mot C1–CX

Jämför förhållandena med beskrivningarna för respektive korrosivitetsklass.

4. Välj med marginal vid osäkerhet

Demex guide rekommenderar att närmast högre klass väljs när bedömningen är osäker. Om en exakt bestämning krävs kan korrosiviteten mätas på plats enligt SS-EN ISO 9223. 

Korrosionsskydd – korrosivitetsklass är bara första steget

Att känna till korrosivitetsklassen räcker inte för att välja rätt lösning.

Tre saker behöver kopplas ihop:

Miljön

Vilken korrosivitetsklass gäller på platsen?

Önskad livslängd

Hur lång tid önskas innan ett större underhåll behöver genomföras?

Ytbehandling

Vilket zinkskikt, material och eventuell pulverlack behövs för att möta kraven?

Det är den kombinationen som ligger till grund för rätt korrosionsskydd.

Varmförzinkning, galvanisering och andra korrosionsskydd

Demex arbetar med flera zinkbaserade ytbehandlingar för grindar och stängsel. Vilken lösning som är lämplig beror bland annat på korrosivitetsklass och önskad livslängd.

Varmförzinkning

Vid varmförzinkning, även kallad varmgalvning, doppas den färdiga detaljen i smält zink efter tillverkning och svetsning. Det ger ett zinkskikt som täcker hela detaljen och även skyddar svetsar, kanter och andra bearbetade områden. Demex beskriver varmförzinkning enligt SS-EN ISO 1461 som sitt kraftigaste rena zinkskydd.

Galvanisering och galvat stål

Begreppen galvat och varmförzinkat används ibland som om de betydde samma sak, men i Demex guide skiljs systemen tydligt åt. Bandförzinkat stål, exempelvis Sendzimir/Galfan Z275, förzinkas kontinuerligt innan materialet formas och bearbetas. Vid varmförzinkning doppas däremot den färdiga produkten efter svetsning, vilket ger ett tjockare zinkskikt över hela detaljen. Valet bör därför göras utifrån miljö, konstruktion och krav på livslängd – inte enbart utifrån benämningen ”galvat”.

Magnelis

Magnelis är en bandbeläggning baserad på zink som legerats med aluminium och magnesium. Enligt Demex guide ger sammansättningen högre beständighet än ren zink vid samma skikttjocklek och ett särskilt bra skydd på snittkanter. Materialet lämpar sig därför väl för mer krävande och kloridrika miljöer.

Pulverlack och duplexsystem

Ett duplexsystem kombinerar zink med pulverlack. Pulverlacken fungerar som barriär medan zinken fortsätter att skydda stålet om lackskiktet skadas. Det innebär att ytbehandlingarna arbetar tillsammans samtidigt som pulverlacken ger möjlighet att välja kulör. I Demex korrosivitetsguide används duplexsystem i rekommendationerna för flera av de mer krävande korrosivitetsklasserna.

Korrosionsskydd och livslängd

Högre korrosivitetsklass innebär snabbare förbrukning av korrosionsskyddet. Därför måste miljön alltid kopplas till den livslängd som projektet kräver. SS-EN ISO 12944 använder beständighetsintervall för förväntad tid till första större underhåll:

Beständighet	Tid till första större underhåll
Låg (L)	Upp till 7 år
Medel (M)	7-15 år
Hög (H)	15-25 år
Mycket hög (VH)	Mer än 25 år

 

 

 

 

Hög korrosivitetsklass kombinerad med lång önskad livslängd kräver normalt ett kraftigare skydd.

Korrosionsskydd för grindar och stängsel

För områdesskydd räcker det inte att enbart specificera exempelvis ”galvaniserat” eller ”målat”.

För att kunna välja rätt lösning bör ett förfrågningsunderlag ange:

Korrosivitetsklass
Exempelvis C3, C4 eller C5.

Önskad beständighet eller livslängd
Exempelvis hög beständighet, 15–25 år.

Eventuella projektspecifika krav
Exempelvis särskilda krav från beställare eller för väg- och broprojekt.

Med dessa uppgifter kan ytbehandling och material anpassas efter den faktiska miljön.

ISO-standarder för korrosion och korrosionsskydd

Demex Korrosivitetsguide hänvisar bland annat till följande standarder:

SS-EN ISO 12944

Korrosionsskydd genom målningssystem samt korrosivitetsklasser och beständighet.

SS-EN ISO 9223

Klassificering av atmosfärers korrosivitet.

SS-EN ISO 1461

Varmförzinkning av färdiga stålprodukter.

SS-EN 10346

Kontinuerligt bandförzinkat stål, exempelvis Z275.

SS-EN ISO 3506

Rostfria fästelement, inklusive A2 och A4.

Demex handbok är vägledande. Vid föreskrivning ska aktuell version av respektive standard användas för bindande krav.

Ladda ner Demex Korrosivitetsguide

Korrosivitetsguiden samlar informationen du behöver för att göra ett mer genomtänkt val av korrosionsskydd för grindar och stängsel.

I guiden får du bland annat:

• förklaring av korrosion och korrosivitet
• korrosivitetsklasserna C1–CX
• vägledning för svenska miljöer
• metod för att bedöma rätt klass
• beständighets- och livslängdsintervall
• information om varmförzinkning
• bandförzinkning och Z275
• Magnelis
• pulverlack och duplexsystem
• rekommendationsmatris för olika korrosivitetsklasser
• vägledning kring A2 och A4
• relevanta standarder

Vanliga frågor om korrosivitetsklasser och korrosionsskydd

Vad betyder korrosivitetsklass C4?

C4 innebär hög korrosivitet. Klassen förekommer bland annat i industriområden, kustmiljöer med måttlig salthalt samt i miljöer där tösalt ger hög lokal korrosionsbelastning.

Vad är skillnaden mellan C3 och C4?

C3 innebär medelhög korrosivitet och är vanlig i tätort och industri med måttlig påverkan. C4 innebär hög korrosivitet och är relevant i mer utsatta industri-, kust- och tösaltmiljöer.

Vilken korrosivitetsklass gäller vid kusten?

Det går inte att sätta en generell klass för hela kusten. Avstånd från havet, salthalt, vind, fukt, exponering och mikroklimat påverkar bedömningen. Demex guide anger C4 som typiskt för kustnära miljöer och C5 för miljöer direkt vid hav och hamn.

Är galvat och varmförzinkat samma sak?

Nej. I Demex guide används ”galvat” för bandförzinkat material där zinkskiktet appliceras före formning och svetsning. Varmförzinkade detaljer doppas i zink efter svetsning och får ett tjockare skydd som täcker hela detaljen.

Vad är Magnelis?

Magnelis är en zinkbaserad beläggning legerad med aluminium och magnesium. Den används som ett mer beständigt korrosionsskydd och är särskilt relevant i mer krävande miljöer.

Vad är ISO 12944?

SS-EN ISO 12944 behandlar korrosionsskydd genom målningssystem och används bland annat för korrosivitetsklasser och beständighetsintervall.

Vilken korrosivitetsklass ska anges i ett förfrågningsunderlag?

Den klass som motsvarar projektets faktiska miljö ska anges tillsammans med önskad beständighet eller livslängd. Vid osäkerhet rekommenderar Demex guide att närmast högre klass väljs.